om att prata om någon i dåtid

Det går liksom inte in. Jag fattar det inte. Trodde aldrig att någon som du skulle dö. Även fast du alltid va en olykligsjäl så hade du sådan livsenergi. Fan, du var alltid så underbart vild och galen. Hade alltid så sjukt skoj med dig.

Och även fast det var ett bra tag sedan vi sågs, sedan jag faktiskt hängde med dig på riktigt. Så var du en sådan person som jag hade kunnat träffa om 10år och fortfarande bara ha skit kul tillsammans med. 

F.a.n vad det kommer bli konstigt att inte träffa på dig på någon festival, där du hör hemma som allra bäst. Du kommer med en öl i handen och våran rosa stero i den andra som spelar smk. Kanske att du precis hånglat upp en teletubbie, haft lerkrig eller haft sex på ett biltak. spelar ingen roll du skämdes aldrig och livet lekte. Ingen minns en fegis

Är så himla glad att jag fick lära känna dig. Du var så himla godhjärtad och en så vettig tjej. Tycker lite synd om de som aldrig kommer få ta del av dig. Du va fan grym Hanna.

 

Hade ju bara chancen att träffa Hannah några få gånger, så som i skolan, cabaren och ibalnd på fester. Så kände henne inte så väl, men tyckte alltid hon var en fin människa. Alltid så glad och omtänksam. Man blev liksom glad av hennes närvaro... För jävligt. Verkligen.

Väldigt fin inlägg Therese. Hannah var fan grym! Kram på dig söt. <3

den tjejen var fan bäst, hade aldrig tråkigt när hon var i närheten. Såg upp till henne så himla mycket. det gör asont, det gör det verkligen.
Så himla bra du sätter ord påt. Ta hand om dig gose! <3