paniken över att inte finnas.

Har inget behov utav att visa upp mig och mitt liv. Läser om andra som äter frukost, pluggar och kanske köpt en ny tröja, kommer på mig själv att jag inte bryr mig. Men samtidigt så är jag lite avensjuk. Avensjuk på hur de lyckas och orkar dela med sig av sig själva hela tiden på socialamedier. Av att de syns och jag bara sitter här som en fluga på väggen och inte säger någonting, bara iakttar.
Får lite panik. Jag finns inte.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback